people are like songs

Idag var jag busig som struntade i att gå till skolan. Orkade verkligen inte efter en natt utan någon som helst sömn. Tror jag somnade ungefär en timme innan det var dags för väckarklockan att jaga upp mig igen. När jag väl lyckats få upp ögonen var jag så trött att jag såg dubbelt, blev ett enkelt beslut att stanna hemma. Somnade genast om och vaknade inte förrän alldeles nyss! Antar att jag behövde ta igen lite förlorad sömn.

Jag brukar sova som bäst på morgonen och framåt förmiddagen. Men inte idag, har haft en massa obehagliga drömmar. Jag brukar ju i och för sig drömma mycket mardrömmar, det har jag gjort under många år. Nu har det dock varit lugnt på mardrömsfronten ett tag. Otroligt skönt! Det är intressant med drömmar, hur hjärnan arbetar för fullt trots att vi sover. Jag undrar vad drömmarna egentligen betyder, om de kanske är något slags sätt att förmedla dolda budskap. Det hade varit spännande! Eller är det kanske enbart ett sätt för hjärnan att bearbeta information? Kanske består drömmarna bara av slumpmässiga hjärnimpulser som sedan sätts ihop till minnesfragment? Enligt Freud är drömmarna förträngda önskningar som vi inte tillåter komma fram i vaket tillstånd. Om detta stämmer måste ju jag vara en fruktansvärt ond människa med en sån massa fasansfulla förtryckta önskningar. Det vill jag helst inte tro på, Freud kan ta sig i brasan tycker jag!  

Jag önskar att man själv hade kunnat bestämma vad man skulle drömma. Tänk vad fint det hade varit. Då hade varje natt kunnat bli som en vacker filmvisning med sig själv i huvudrollen, eller ett sätt att gång på gång få återuppleva alla sina favoritminnen. Om man anstränger sig tillräckligt mycket hade det kanske fungerat? 

Jag har fått en inneboende, han heter Ivar. Visst var det trevligt med sällskap i början men nu är Ivar lite väl krävande. Till att börja med snyltar han på mina gamla matrester, ganska osmakligt tycker jag. Han stör dessutom min skönhetssömn genom att väsnas varje gång jag går och lägger mig. Ibland gömmer sig Ivar för att sedan dyka upp när man minst anar det. Jag antar att han försöker göra sig rolig på min bekostnad genom att skrämma skiten ur mig varje gång han bestämmer sig för att titta fram igen. Inte alls snällt. Värst av allt är när han följer med mig på toaletten, det känns lite väl närgånget.. vi har ju trots allt bara känt varandra några få dagar. Ivar är oförskämd och saknar sannerligen både hyfs och känsla för takt och ton. Någon nytta gör han inte heller. Han vill varken diska, dammsuga eller förhöra mig på mina läxor. Detta fungerar inte längre, han bara tar och tar utan att ge något tillbaka. Jag har försökt övertala honom att flytta men han verkar inte speciellt sugen på det. Just nu funderar jag faktiskt på att döda Ivar..      

Idag har jag fått mycket gjort och känner mig ovanligt nöjd med tillvaron. Morgonen spenderades på gymmet tillsammans med Filippa, först spinning och sen core. Jag trodde aldrig att jag skulle säga detta men det är ju faktiskt riktigt roligt att träna! Bäst av allt gillar jag hur jag får lov att utmana och sätta mig själv på prov. Jag klarar ju faktiskt massor som jag aldrig trodde att jag skulle klara av. Idag vågade jag exempelvis stå upp på spinningcykeln och trampa, ett litet steg för mänskligheten men ett stort steg för mig. Kan det verkligen vara så att jag botat min spinningfobi? Uppenbarligen måste man ju inte nödvändigtvis ramla av cykeln och slå ut tänderna bara för att man ställer sig upp, helt klart en revolutionerande upptäckt i min värld!

Efter träniningen traskade jag ner till vaccinationsmottagningen och fick den första av tre sprutor mot livmoderhalscancer. Känns bra, detta borde jag gjort för längesen. Vilken investering för framtiden. Sen blidde det en tur till väla för att leta finkläder. Emelie har födelsedagskalas på lördag och vi har fått instruktioner om att dra på oss finaste tänkbara outfit. Det här med att klä sig fint är minsann både roligt och ångestframkallande. Nu är dock den värsta klädångesten äntligen botad, jag vet vad jag ska ha på mig! Det gick till och med ovanligt smärtfritt att hitta något, vi får väl se om jag fortfarande är lika nöjd på lördag. Känns som att jag alltid har en tendens att bli osäker när jag ser hur fina alla andra är. Men så är det kanske med de flesta av oss kvinnofolk.
 
Nu ska jag lägga mig, ingen Elin på msn som vill spela patiensduell. Tur är väl kanske det, jag ska ju som vanligt upp i ottan för att ta mig till Kristianstad. Härligt att min väg till skolan känns som en halv världsomsegling. Men jag är egentligen inte så bitter, timmarna på tåget är värdefulla. Jag får ju om inget annat tid till att filosofera över smått och stort, viktigt och oviktigt. Jag tycker om att drömma och fantisera. Det finaste av allt är att i drömmen och fantasin kan precis vad som helst hända, jag kan skriva min egen berättelse precis som jag själv vill ha den.
 

Önskar att det fanns något jag kunde säga eller göra. 
Det gör så fruktansvärt ont att ni ska behöva uppleva detta.